lördag 22 november 2008

Choachad i Radiohuset

I måndags den 17 november hörde jag på Radion, programmet Radiohuset i Radio Göteborg att man kunde skicka in några rader som man hade skrivit.

Sagt och gjort, jag sände ett mejl till dom om


En iskall vattendroppe, som rann ner innanför kragkanten, väckte Karin ur hennes funderingar, när hon stretade S:t Sigfridsgatan i Göteborg fram, genom blötsnön som fullständigt klädde in henne i vätska. Hon gick och tänkte på scenen som hade utspelat sej vid bordet vid trefikat. Sara sa ”I går kväll när jag skulle ut och slänga soporna i sopetunnan, så drämde jag glatt igen dörren och gick ner till tunnan för att slänga mina sopor, halt som bara den var det, jag lyckades i alla fall ta mej ner utan att dratta på ändalykten. När jag kom tillbaka till ytterdörren” fortsatte hon, ”hade jag lyckats med att låsa mej ute”. Och sedan var det igång igen, det som Karin ogillade så mycket. Margareta avbröt Sara med att säja ”Det gjorde min man oxå i förra veckan” Karin repade mod och tog till orda, ”snälla Margareta, kan inte Sara få berätta vad som hände henne först”. Margareta snörpte på munnen och såg en aning förnärmad ut och tystnade tvärt.

vilket utgör första stycket av min bloggroman "Vi möttes på ICQ"
Bedömningen blev, spännande och att den lockade till fortsatt läsning.

Så nu förlänger jag deadlinen till den 30 november så att du kan vara med och påverka den spännande fortsättningen.

Skynda dej nu och läs början av "Vi möttes på ICQ" och var med och skriv fortsättningen!


Solvarma kramar från Irene

onsdag 15 oktober 2008

Kapitel 2

Läs kapitel 1 av, Vi möttes på ICQ, först TRYCK HÄR!


Kapitel 2


Karin öppnade ICQn. Det hon fann där, var en man som sökte kontakt, han ville bara prata sex, och det var ju inte det hon ville. Hon tog en rövare och frågade honom ”Var har du din fru?” mannen svarade ”I soffan och kollar på TV”. Då skrev Karin snabbt till honom ”Gå då in till henne och krama om henne”. Sen hördes inget mer från den karlen.


Hon gick in i vardagsrummet och satte sej i den härligt knallblåa, mjuka soffan som hon hade köpt på årets möbelrea, ett köp som hon var mer än nöjd med. Satte på TVn, och såg ett av alla dessa diskussionsprogram om vem som bar skulden, att inte hjälpen hade kommit fram snabbt nog vid Tsumaninkatastrofen i Thailand, i stället för att göra något som verkligen hjälpte de drabbade.


HO HO hördes det från datarummet. Karin fick så bråttom att hon slog i lillatån, hon fick soffbordets ben mellan lillatån och ringtån, det kändes. Och där var han Johann, men namnet visste hon inte då. Än så länge visste hon bara användarenamnet som var montagne, hon kallade sej för havsbrus.


Till en början var konversationen lite trevande, dom kände varandra på pulsen. Men ganska så snart så flöt fingrarna över tangentbordet. Karin och Johann kunde lätt sitta och ”prata” via ICQn i runda slängar tre timmar, så gott som varje kväll.


Karin berättade för sin son Per att hon tjattrade med en man på ICQ. Per sa ”du är väl försiktig Mamma” och detta är väl egentligen en replik för Modern i dessa cybertider, men det värmde gott, att sonen sa så.


”Du bor i Göteborg va?” frågade Johann efter några dagar, hon hade skickat lite bilder på olika platser i stan, fast inte berättat exakt i vilken stad hon bodde i. Han berättade att han bodde i det sköna Provense i Frankrike. Där kände Karin igen sej lite grann, i slutet av maj hade hon varit där på en härlig vandringsresa med resebyrån, Temaresor. Hon kände inte till den lilla byn Sisteron som han bodde i, men han beskrev platsen mycket målande där den låg inbäddad i berget.


På alla hjärtans dag, började Karin förstå att det var något mer än bara ”kompisprat” mellan dem. Små ord, cyberkramar och det tog en väldigt lång stund att skiljas åt fram på småtimmarna.


I början av mars, började dom att prata om att träffas. Lite svårt att arrangera var det ju. Johann i södra Frankrike och Karin i världsmetropolen Göteborg. Dom kom fram till att träffas i Barcelona i Spanien. Karin gick in och kollade flyg ner dit i början av maj. Hon beställde ett som gick den 2 maj klockan 8 på morronen med mellanlandning i Frankfurt i Tyskland, det skulle vara framme vid 14-tiden på eftermiddagen. Meddelade Johann detta och så ordnade han med hotell.


Den första som Karin berättade för om Johann, var hennes bästa kompis Birgitta. När hon berättade för Birgitta att hon skulle åka till Barcelona och träffa Johann, blev Birgitta mycket orolig och frågade ”Du vet väl vad du gör?” Karin var helt lugn och kände med hjärtat att detta var helt rätt.


På planet tänkte hon ”vad håller jag på med, stämma träff på en flygplats och sen inte veta mer vad som skulle hända” men tanken försvann lika fort som den kom, hon kände ju Johann och kände honom så nära sej, som man kan göra. De hade berättat för varandra om sina innersta känslor och om sina liv. Karin gick alltid efter känsla och detta kändes helt rätt.


Karin klev av planet i Barcelona, hämtade sin röda resväska vid transportbandet och gick ut i transithallen. Hon hade bara sett foton av Johann, men hon såg ingen som liknade honom. Hon tittade åt alla håll, ingen som var det minsta lik Johann såg hon. Hon tittade och väntade, väntade och väntade..............................


Vill du vara med och skriva den dramatiska fortsättningen, av Bloggromanen ”Vi möttes på ICQ”


Skriv då i kommentaren att du vill skriva en fortsättning,

ditt bidrag skickar du med e-post till mej, adressen är tossasol(at)gmail.com (at) = @

Skicka in senast söndag den 9 november


Alla kommentarer är hjärtligt välkomna!


http://intressant.se/intressant


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


söndag 7 september 2008

Kapitel 1

Bloggromanen


Vi möttes på ICQ


Kapitel 1


En iskall vattendroppe, som rann ner innanför kragkanten, väckte Karin ur hennes funderingar, när hon stretade S:t Sigfridsgatan i Göteborg fram, genom blötsnön som fullständigt klädde in henne i vätska. Hon gick och tänkte på scenen som hade utspelat sej vid bordet vid trefikat. Sara sa ”I går kväll när jag skulle ut och slänga soporna i sopetunnan, så drämde jag glatt igen dörren och gick ner till tunnan för att slänga mina sopor, halt som bara den var det, jag lyckades i alla fall ta mej ner utan att dratta på ändalykten. När jag kom tillbaka till ytterdörren” fortsatte hon, ”hade jag lyckats med att låsa mej ute”. Och sedan var det igång igen, det som Karin ogillade så mycket. Margareta avbröt Sara med att säja ”Det gjorde min man oxå i förra veckan” Karin repade mod och tog till orda, ”snälla Margareta, kan inte Sara få berätta vad som hände henne först”. Margareta snörpte på munnen och såg en aning förnärmad ut och tystnade tvärt.


Nu var det bara ca tjugo meter kvar till porten där hon bodde, ”det skall bli skönt att komma in i värmen, få torra kläder på sej och nått i magen” tänkte Karin medan hon tryckte på portlåsknappen, hon gick de två trapporna upp till sin lägenhet. Hon tittade på dörren en gång, ”vad är det med den?” tänkte hon, en gång till tittade hon och blev alldeles iskall, rädd och orolig om vart annat, låset var utryckt med en tång och låg slängt i trappan. Försiktigt gläntade hon på dörren, många tankar for genom hennes huvud, vad skulle finnas där bakom dörren, eller inte finnas? hon förstod att det hade varit inbrott i lägenheten, fanns tjuven kvar? Ett bestämt kliv igenom dörröppningen tog hon, i hallen såg allt ut som vanligt, bara lite lerklumpar som hade ramlat av skorna, tjuven hade inte varit artig nog att ta av sej skorna, tänkte hon sarkastiskt. I köket var frysen öppen och matvarorna hade börjat att tina, det måste ha varit för flera timmar sen som någon varit här, for det genom huvudet. I vardagsrummet var alla lådorna i bokhyllan vända upp och ner på, det var inte lätt att se vad som var försvunnet, i sovrummet låg alla underkläderna huller om buller på golvet. Karin gick fram till telefonen och slog numret till Polisen, dom var hos henne efter tjugo minuter, det hade hon inte väntat sej. Mycket trevliga och tillmötesgående var dessa poliser. Det som sörjde Karin mest, var silverarmbandet med berlocker på, hon hade fått det när hon var liten, en berlock till födelsedagen hade hon fått varje år, en ljusblå månadssten, en katt, ett trafikljus, ett hjärta var de berlocker som hon mindes.


När hon hade blivit ensam igen och hade ringt till låssmeden, som skulle komma inom två timmar, var klockan halv 8, kände hon sej alldeles utsvulten både fysiskt och psykiskt. Den fysiska utsvultenheten fick hon fixa till snabbt och lätt, hon skar sej två sötlimpemackor, bredde smör och senap på dom, stekte 4 falukorvskivor, väl tilltagna och två ägg, som hon la på smörgåsarna, till det drack hon ett glas lättöl av märket Pripps. Karin satt länge i stearinljusens sken och njöt av den enkla måltiden.


Några dagar tidigare hade hon lagt upp sin profil på chatsidan ICQ, hon ville ha någon likasinnad att ”prata” med. När hon, efter det att hon hade diskat upp efter maten och plockat i ordning, som tur var var det inget förstört, efter tjuvbesöket, satte hon sej framför datorn och plötsligt hördes HO HO, det ljudet skulle Karin för alltid förknippa med sin älskade Johann, och det lyste orange nertill på fliken för ICQ, det klack till i henne, hon klickade upp ICQrutan och läste med spänning. Det stod skrivet i meddelande rutan på engelska, det var en man, Johann, som frågade om hon ville tjattra med honom, och visst ville hon det, ett problem var bara att hennes engelska inte var den bästa, ”No hay problemas” blev svaret från Johann, ”Vi skriver på svenska”, han hade läst svenska på Universitetet och varit i Sverige många gånger, så han behärskade språket mycket bra. Johann kom från Tyskland, fast han bodde i Frankrike sedan 20 år tillbaka. I och med denna kontakten lättade oxå den psykiska utsvultenheten som hon kände tidigare, ”va kul att få någon att snacka med”


Nästa kväll efter middagen, satte sej Karin ned med spänd förväntan..................


Vill du vara med och skriva den dramatiska fortsättningen, av Bloggromanen ”Vi möttes på ICQ”


Så skriv fortsättningen i kommentarsfunktionen.


Jag tar mej rätten att välja ut, den jag tycker, bästa fortsättningen, när jag har publicerat den fortsättningen så skriver jag ett kapitel som bygger på den utvalda kommentaren.

Om du inte vill lämna ditt bidrag i kommentaren så kan du skicka den med e-post till mej, adressen är tossasol(at)gmail.com


http://intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,