Bloggromanen
Vi möttes på ICQ
Kapitel 1
En iskall vattendroppe, som rann ner innanför kragkanten, väckte Karin ur hennes funderingar, när hon stretade S:t Sigfridsgatan i Göteborg fram, genom blötsnön som fullständigt klädde in henne i vätska. Hon gick och tänkte på scenen som hade utspelat sej vid bordet vid trefikat. Sara sa ”I går kväll när jag skulle ut och slänga soporna i sopetunnan, så drämde jag glatt igen dörren och gick ner till tunnan för att slänga mina sopor, halt som bara den var det, jag lyckades i alla fall ta mej ner utan att dratta på ändalykten. När jag kom tillbaka till ytterdörren” fortsatte hon, ”hade jag lyckats med att låsa mej ute”. Och sedan var det igång igen, det som Karin ogillade så mycket. Margareta avbröt Sara med att säja ”Det gjorde min man oxå i förra veckan” Karin repade mod och tog till orda, ”snälla Margareta, kan inte Sara få berätta vad som hände henne först”. Margareta snörpte på munnen och såg en aning förnärmad ut och tystnade tvärt.
Nu var det bara ca tjugo meter kvar till porten där hon bodde, ”det skall bli skönt att komma in i värmen, få torra kläder på sej och nått i magen” tänkte Karin medan hon tryckte på portlåsknappen, hon gick de två trapporna upp till sin lägenhet. Hon tittade på dörren en gång, ”vad är det med den?” tänkte hon, en gång till tittade hon och blev alldeles iskall, rädd och orolig om vart annat, låset var utryckt med en tång och låg slängt i trappan. Försiktigt gläntade hon på dörren, många tankar for genom hennes huvud, vad skulle finnas där bakom dörren, eller inte finnas? hon förstod att det hade varit inbrott i lägenheten, fanns tjuven kvar? Ett bestämt kliv igenom dörröppningen tog hon, i hallen såg allt ut som vanligt, bara lite lerklumpar som hade ramlat av skorna, tjuven hade inte varit artig nog att ta av sej skorna, tänkte hon sarkastiskt. I köket var frysen öppen och matvarorna hade börjat att tina, det måste ha varit för flera timmar sen som någon varit här, for det genom huvudet. I vardagsrummet var alla lådorna i bokhyllan vända upp och ner på, det var inte lätt att se vad som var försvunnet, i sovrummet låg alla underkläderna huller om buller på golvet. Karin gick fram till telefonen och slog numret till Polisen, dom var hos henne efter tjugo minuter, det hade hon inte väntat sej. Mycket trevliga och tillmötesgående var dessa poliser. Det som sörjde Karin mest, var silverarmbandet med berlocker på, hon hade fått det när hon var liten, en berlock till födelsedagen hade hon fått varje år, en ljusblå månadssten, en katt, ett trafikljus, ett hjärta var de berlocker som hon mindes.
När hon hade blivit ensam igen och hade ringt till låssmeden, som skulle komma inom två timmar, var klockan halv 8, kände hon sej alldeles utsvulten både fysiskt och psykiskt. Den fysiska utsvultenheten fick hon fixa till snabbt och lätt, hon skar sej två sötlimpemackor, bredde smör och senap på dom, stekte 4 falukorvskivor, väl tilltagna och två ägg, som hon la på smörgåsarna, till det drack hon ett glas lättöl av märket Pripps. Karin satt länge i stearinljusens sken och njöt av den enkla måltiden.
Några dagar tidigare hade hon lagt upp sin profil på chatsidan ICQ, hon ville ha någon likasinnad att ”prata” med. När hon, efter det att hon hade diskat upp efter maten och plockat i ordning, som tur var var det inget förstört, efter tjuvbesöket, satte hon sej framför datorn och plötsligt hördes HO HO, det ljudet skulle Karin för alltid förknippa med sin älskade Johann, och det lyste orange nertill på fliken för ICQ, det klack till i henne, hon klickade upp ICQrutan och läste med spänning. Det stod skrivet i meddelande rutan på engelska, det var en man, Johann, som frågade om hon ville tjattra med honom, och visst ville hon det, ett problem var bara att hennes engelska inte var den bästa, ”No hay problemas” blev svaret från Johann, ”Vi skriver på svenska”, han hade läst svenska på Universitetet och varit i Sverige många gånger, så han behärskade språket mycket bra. Johann kom från Tyskland, fast han bodde i Frankrike sedan 20 år tillbaka. I och med denna kontakten lättade oxå den psykiska utsvultenheten som hon kände tidigare, ”va kul att få någon att snacka med”
Nästa kväll efter middagen, satte sej Karin ned med spänd förväntan..................
Vill du vara med och skriva den dramatiska fortsättningen, av Bloggromanen ”Vi möttes på ICQ”
Så skriv fortsättningen i kommentarsfunktionen.
Jag tar mej rätten att välja ut, den jag tycker, bästa fortsättningen, när jag har publicerat den fortsättningen så skriver jag ett kapitel som bygger på den utvalda kommentaren.
Om du inte vill lämna ditt bidrag i kommentaren så kan du skicka den med e-post till mej, adressen är tossasol(at)gmail.com
http://intressant.se/intressant
Läs även andra bloggares åsikter om solvarm
Läs även andra bloggares åsikter om Bloggroman, Vi möttes på ICQ, roman, bok, alla skriver
Inlägg
