Jag har nu läst Anna Janssons tionde roman med kriminalinspektör Maria Wern som huvudperson. Jag har läst sju av dem, med denna boken och är lite insatt i de personers liv som förekommer i varje bok, det är ju förstås Maria själv och bland annat kollegorna som Erika Lund, Tomas Hartman som är polischef och Jesper Ek, även om det inte handlar så mycket just om dem i denna boken.
Tryck på bilderna så kan du se dem i större format
Anna Jansson skriver böcker med rika personporträtt, när det handlar om en person får vi möta den personen, skyldig som oskyldig, med sina tankar och vad som sker just nu och detta är något jag gillar med hennes sätt att skriva.Fast denna boken handlar inte så mycket om Maria Wern själv, vilket jag saknar.
Handlingen utspelar sig i trakterna runt Roma Kungsgård på Gotland. Änkan efter Helge, Frida Norrby 80 år, har hittat kartor efter sin make som kan skriva om Sveriges Historia och hon ger sig ut på nätterna för att gräva efter biskopsgraven.
När hon så är ute en natt och gräver sätter någon eld på hennes stuga och alla tror att hon har dött i lågorna.
Vi får oxå möta den egoistiska gamla damen Signe med sin 50 åriga fosterdotter distriktssköterskan Ingrid Bogren.
Det är lite väl många personer i handlingen denna gång, det blir lite bläddrande tillbaka, då jag ställer mig frågan "vem var detta nu då?"
Först när givaren är död, är lite våldsammare, i min smak, än de andra av böckerna som jag har läst i denna serien, jag tycker att boken skulle vinna på att beskrivningen av våldet dras ner en smula.
Det är alltid kul att ha en signerad bok av författaren, jag fick Anna Janssons hälsning på Bokmässan härförleden.
Läs även andra bloggares åsikter om Först när givaren är död, Anna Jansson, författare, bokrecension, solvarm, Irene, Kårlin
